Diagnos
Om blodprover eller annat gör att din läkare misstänker att du har en MPN-sjukdom remitteras du till hematolog.
Det är viktigt att känna till att själva diagnostikförloppet kan variera och att det ibland kan ta tid innan alla kriterier är uppfyllda så att det går att ställa en slutgiltig diagnos.
Här är ett exempel på hur det kan gå till när MF diagnostiseras:
MF upptäcks på olika sätt. Ibland upptäcks MF av en slump när man tar ett blodprov av någon annan orsak. Andra gånger kan patienten ha sökt läkare för olika symtom, som t.ex. utmattning eller tidig mättnad eller obehag från magen (på grund av förstorad mjälte). Patienten kan också ha haft en blodpropp eller blödningar. Hematologen kan med hjälp av blodprover, benmärgsprover, genetiska tester och röntgen ställa den slutliga diagnosen.
Behandling av MF
Behandlingen av MF är mycket individuell och beror på vilka symtom du har.
I vanliga fall är målet med behandlingen att lindra eventuella symtom och förbättra livskvaliteten.
Hematologen är ansvarig för din MF-behandling. Hematologen tar hänsyn till följande faktorer vid beslutet om vilken behandling som är bäst för dig: din ålder, antalet onormala blodkroppar, vissa specifika kromosomförändringar, symtom och problem med hälsan (t.ex. förstorad mjälte och lever, blödning i magtarmkanalen, förhöjt tryck i lungornas kärl samt infektioner).
Om du har fått diagnosen MF kommer sjukvårdspersonalen att informera dig om livsstilsfaktorer som rör rökning, diabetes, övervikt och motion för att minska risken för blodproppar.
Det kan hända att du inte har några symtom alls av din MF. I så fall föreslår hematologen kanske att ni helt enkelt ”väntar och ser”. Sedan får du gå på regelbundna kontroller för att följa hur sjukdomen utvecklas.
Man kan behandla MF med läkemedel, t.ex. svag kemoterapi, interferoner eller JAK-hämmare.
Du kanske erbjuds stamcellstransplantation om du är en yngre patient med framskriden myelofibros. Dock är man försiktig med transplantationer, bland annat eftersom det finns stor risk för svåra biverkningar och även för att nya stamceller reagerar mot kroppens friska vävnader.
För att minska komplikationerna av myelofibros kan du bli erbjuden följande behandlingsalternativ:
- Blodtransfusion. Blodbrist (anemi) är en vanlig komplikation till myelofibros och leder till kraftig trötthet, svaghet och andfåddhet. Om dessa symtom ger dig problem kan din hematolog eventuellt föreslå blodtransfusion. dvs. att du får röda blodkroppar från en donator. En transfusion kan öka antalet röda blodkroppar och snabbt lindra symtomen på blodbrist. Transfusion kan behöva utföras regelbundet.
- Erytropoetinstimulerande läkemedel (ESA).Erytropoetin (EPO) är ett ämne som finns naturligt i kroppen och bildas av njurarna. Medicinskt tillverkat ESA fungerar på samma sätt som naturligt erytropoetin genom att stimulera till bildandet av röda blodkroppar. En del kan därmed slippa blodtransfusioner. Det finns även andra ämnen som stimulera blodkroppsbildningen. Din hematolog kan informera dig om dina möjligheter att få denna typ av behandling.
